Den 1 juni 2005 blev alla restauranger och andra serveringsställen rökfria. Nio av tio svenskar tycker beslutet är bra, visar en TEMO-mätning från november-december. De positiva har blivit ännu fler än i våras. De flesta har inte ändrat sina restaurangvanor.
Åtta av tio svenskar har inte alls ändrat sina utevanor efter att serveringarna blev rökfria. En av tio har börjat gå ut oftare, medan endast var tjugonde nu går ut mer sällan.
Även bland rökarna är det åtta av tio som inte har ändrat sina restaurangvanor. Var tionde rökare uppger att de nu går ut mer sällan.
Vid en motsvarande mätning innan rökförbudet infördes, fann man att 85 procent av de tillfrågade instämde i påståendet att det är bra att alla restauranger blir rökfria. I november-december, när förbudet gällt i sex månader, har den siffran ökat till drygt 90 procent.
I våras var det också färre (77 procent) som var positiva till att blev rökfritt på pubar, barer och nöjesställen. Även denna siffra är högre (86 procent) i vintermätningen.
Bland rökarna är nu hela 70 procent positiva till de rökfria restaurangerna.
Pubar, barer och nöjesställen var den typ av serveringar som många i våras trodde skulle ha allra svårast att få ett rökförbud accepterat. Idag anser två av tre rökare att det är bra med rökfritt även i sådana lokaler. Här finns dock den största gruppen uttalat negativa ungefär var femte rökare.
Rökarna tillfrågades också om de brukar följa rökförbudet i serveringar. För restauranger svarade nästan alla rökare (98 procent) att de alltid respekterar rökförbudet, medan ytterligare en procent svarade ja, för det mesta. Alla de tillfrågade fick också svara på om de upplever att andra följer förbudet. Ja, svarade 90 procent. Ju oftare man går på restaurang, desto mer upplever man att andra alltid respekterar förbudet.
Undersökningen, som genomfördes av TEMO på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut, omfattade telefonintervjuer med ett representativt urval av drygt 2 000 vuxna svenskar under tiden 28 november 8 december 2005.
Pressmeddelande från Statens Folkhälsoinstitut 2006-01-12
